Titel: Storbritanniens satsning på Offshore Vindkraft
Författare: Liselotte Aldén
Utgivare: Liselotte Aldén
Årtal: 2004
Ämnesord: Nationell planering, Vindkraftanläggningar internationellt
Projektrapport (pdf)
Sammanfattning: Det är naturligt att Storbritannien, som har 40 % av Europas vindenergiresurser på land och ännu mer till havs, satsar på både havs- och landbaserad vindkraft för att minska koldioxidutsläppen och importen av fossilt bränsle när de inhemska tillgångarna på naturgas och olja tar slut inom några år. Dessutom ingår satsningen på offshore vindkraft i energipolitiken för att uppnå målen av 10 % förnyelsebar elenergi år 2010 och 15 % år 2015. Vindkraften kommer att stå för 75 % eller mer av den förnyelsebara elenergin. Satsning på offshore vindkraft kommer att stå för 8,7 GW när Round 1 och 2 projekten är fullt utbyggda.
Det första Round 1 projektet, North Hoyle med 60 MW, är igång sedan i december 2003. Round 1 projekten beräknas vara installerade 2008 samtidigt som byggnationen av de större Round 2 projekten kommer igång under förutsättning att finansieringen är klar. Round 1 projekten om vardera 30 vindkraftsverk inom 12 km från land syftar till att ge nödvändig teknisk, ekonomisk och miljökompetens för de betydligt större Round 2 projekten. Round 2 projekten ligger längre från land, minst 8 och upp till 13 km, och en del ligger utanför territorialvattengränsen.
Enkla och effektiva planerings- och tillståndsprocesser har utformats. ”One stop shop” för offshore anläggningar, anvisningarna ”Guidance the Offshore Windfarm Consents Process” och ”Best Practice Procedures” är utmärkta planeringsverktyg. Detta har förenklat och förkortat ansökningsprocessen betydligt. Ett exempel på detta är North Hoyle som fick rättigheter att projektera i april 2001, bygg och miljötillstånd gavs i februari 2002 och i december 2003 var anläggningen igång. Också antalet godkända ansökningar har ökat betydligt från 56,5 % år 2000 till 96,1 % för det första kvartalet 2003. Utbyggnadstakten i Storbritannien beräknas öka med 450 % i år (2004). Dock behövs ytterligare minst en fördubbling av utbyggnadstakten (1100 MW per år) för att man ska kunna uppnå målet på 10 % förnyelsebar elenergi år 2010.
Som styrmedel för ökad efterfrågan på förnyelsebar elenergi och därmed ökade investeringar för produktion av denna har Storbritannien valt elcertifikat (Sverige också). Elcertifikatsystemet ålägger elhandelsbolagen att ha en specificerad del av förnyelsebar elenergi i elen som de säljer. Under 2003 var kvoten 3 % för att successivt höjas till 10 % 2010 och vidare till 15 % år 2015. Elcertifikatsystemet är nytt och ska genomgå en omprövning vilket ger stor osäkerhet för investerare. Risken för förändringar och svårbedömda spelregler ökar risktagningen och minskar intresset för investering. Dessutom påverkas energiområdet bl.a. av utsläppsrätter, koldioxidskatt och gemensamma regler för EU vilket ytterligare ökar riskerna. För närvarande är värdet på elcertifikaten mycket höga i Storbritannien, högre än priset på elenergin, då det är stor brist på förnyelsebar elenergi. Det höga värdet på elcertifikaten har dock inte satt fart på investeringar, eftersom marknaden bedömer att detta ökar risken för förändringar i systemet.
För att öka effektiviteten av elcertifikatsystemet bör omprövningen ge en mindre förändring med ”Årgångscertifikat” och sedan ge stabilitet så att de långsiktiga spelreglerna är tydliga. Dessutom är det viktigt att skapa kontinuitet i energipolitiken även om den politiska makten ändras vid valet i Storbritannien år 2005. Man behöver framför allt övertyga och se till att de stora kraftbolagen investerar i vindkraftsprojekt. Det finns en stark politik vilja i Storbritannien att bygga ut vindkraften för att uppnå målen för förnyelsebar elenergi och skapa en inhemsk vindkraftsindustri. Eftersom hindren med planerings- och tillståndsprocesserna är undanröjda, återstår nu att elcertifikatsystemet ska uppmuntra till stora investeringar så att de planerade vindkraftsprojekten kan byggas. Vindkraftsutbyggnaden i Sverige har i motsats till Storbritannien stagnerat. Det beror främst på att den ljumma politiska viljan inte har skapat vettiga planerings- och
tillståndsprocesser och klara spelregler för investeringar inom vindkraftsutbyggnad trots att värdet på elcertifikat är högt i Sverige.
(Avser nationell planeringsstrategi i Storbritannien).